Just nu är de det mest omtalade fenomenet på många håll i landet, med undantag för överdomaren Renato Coronas avsättning.
Men de valhajar (Rhyncodon typus) som sågs utanför Barangay Tan-awan i Oslob är omedvetna om sin berömmelse och den oro de har orsakat bland tjänstemän och naturvårdare i staden i södra Cebu.
De lokala fiskarnas praxis att mata valhajarna – som i Visayas kallas tuki-tuki eller tuki-krill (små räkliknande kräftdjur) för att locka upp dem till ytan, vilket många besökare tycker är underhållande – är föremål för debatt mellan lokalbefolkningen och naturvårdare.
Dessutom är de lokala intressenterna – barangay-tjänstemän, fiskare och kommunala myndigheter – oense om hur valhajen ska förvaltas.
Valhajen är den största existerande fiskarten – och den största av 440 hajarter – i havet. De är listade som ”sårbara” av Internationella naturvårdsunionen på grund av de hot som de utsätts för (t.ex. jakt) och deras minskande population, även om Australien har en strikt skyddspolitik.
Valhajar är vandringsdjur och finns i varma vatten runt om i världen, utom i Medelhavet. De är vänliga varelser som främst lever av plankton.
Det finns dock fortfarande risker när man kommer i nära kontakt med dessa havsdjur.
Men oftast påpekas inte riskerna – för valhajarna och för människor – för besökarna, av vilka många aldrig har mött levande havsvarelser av valhajens storlek.
Mark Suson, dykare och rådman i Barangay Gawi i Oslob, berättade att han och några dykare och fiskare i slutet av förra året kunde identifiera nio valhajar – tre honor och sex hanar – utanför Barangay Tan-awan.
Valhajen har fläckar på ryggen och sidorna. Fläckmönstret är unikt för varje djur och fungerar som valhajens tumavtryck.
Suson sa att de skickade in bilder av valhajarna från Tan-awan till en internationell databas och fann att det inte fanns någon matchning. Detta innebär att valhajarna här inte har identifierats förrän nu, tillade han.
Vid en nyligen genomförd räkning, sade Suson, uppgick antalet valhajar som sågs i Tan-awan vid ett och samma tillfälle till 18, varav en del fortfarande var unga. Lokala dykare har ännu inte lyckats identifiera varelserna.
Även om valhajarna observerades utanför Tan-awan någon gång i september förra året inrättade kommunen ett område för information till besökare först den 7 januari förra året.
Budord
Informationsområdet fungerar också som biljettkassa, där besökarna betalar 300 P per person för att få åka paddelbåt och gå nära området där valhajarna matas.
Vid informationsområdet (biljettluckan) får besökarna se en laminerad utskrift av ”de 10 budorden”, som innehåller en lista över förbjudna handlingar i närheten av valhajarna.
Situationen i Tan-awan kan vara hanterbar på vardagar, men på helger och helgdagar är det kaotiskt.
Under det kinesiska nyåret stod mer än 20 personer i kö från 9.00 till 12.00 och väntade på att de cirka 15 paddelbåtarna med ett 20-tal besökare skulle komma tillbaka till land.
Besökaren har 30 minuter på sig att titta på och till och med gå ner i vattnet i området där valhajen föds upp.
Vid briefingområdet försöker fler människor att få biljetter och få en chans att se valhajarna. Med en lång kö av väntande människor blir genomgångarna ofta kortfattade, eller så pekar den ansvariga personen bara på utskriften med de tio budorden.
Ignorerad skylt
Vissa besökare, som trodde att de kunde kämpa mot den starka strömmen, valde att simma till födosöksområdet med fenor, masker och snorkel. Lokala tjänstemän vid informationsområdet är inte säkra på vad de ska göra med simmarna, så de (simmarna) kan gå nära valhajarna utan att betala avgifter eller få en genomgång.
Suson säger att det oftast är snorklarna som är problemet.
Många snorklare är modiga nog att simma nära valhajarna på djupt vatten, men få är medvetna om hur man beter sig i närheten av havsvarelserna.
För dem som är döva för barangay-tjänstemannens instruktioner på briefingområdet har en dykbutik satt upp en skylt vid Rene Boys stugor om vad man inte ska göra när man är i närheten av valhajar.
På skylten, som är försedd med grafik, står det att man inte får röra vid valhajen, att simmare ska hålla sig minst tre meter från hajens huvud och fyra meter från dess svans och att man ska stänga av kamerans blixt när man tar bilder av varelsen. Tyvärr förbises skylten (ungefär en meter gånger en meter) av många.
Det finns inga skyltar någon annanstans i området, inte ens i närheten av briefingområdet där det finns provisoriska tält som erbjuder mat till besökare som väntar på att det ska bli deras tur att hoppa på en båt.
Lyckligtvis har den lokala regeringen förbjudit motorbåtar att gå i närheten av matningsområdet och installerat bojar där motorbåtar kan förtöjas.
Suson tog upp ett annat problem – sopor.
Beteende
Många besökare lämnar skräp på stranden, eller ännu värre, kastar plastpåsar och flaskor i havet. Owwa-medlemmarna anstränger sig för att plocka upp skräp, men under hektiska dagar har de inte tid att städa upp.
Förutom att påpeka nackdelarna med massturism, godkänner naturvårdare och havsforskare inte Oslob Whale Shark Wardens Association (Owwa) praxis att mata valhajar.
För att locka upp varelserna till ytan släpper en Owwa-medlem i en liten paddelbåt krill i vattnet.
Även om scenen kan se fascinerande och till och med underhållande ut – en valhaj, som kanske fortfarande var en baby av storleken att döma, följde Owwa-medlemmen i båten som en upphetsad valp med öppen mun – sa en havsforskare att detta kan förändra beteendet hos havsvarelserna.
Anthony Ilano, chef för avdelningen för marinbiologi vid University of San Carlos, säger att valhajar är vilda varelser. ”De bör behandlas som de är. Mura’g dili na maayo (det kanske inte är rätt att ge dem mat)”, sade han till Sun.Star i ett e-postmeddelande.
John Peter Melendres, en dykare, håller inte med.
Han sade att även om fiskarna släpper 10 kilo krill per dag till valhajarna skulle detta inte räcka till för havsvarelserna. ”Den skulle fortfarande äta av sig själv”, tillade han.
Livsmedelsförsörjning
Enligt en forskningsrapport av Philip J. Motta, et. al. från University of South Floridas Department of Integrative Biology kan en valhaj med en total längd på 443 centimeter (14 fot) äta cirka 1 467 gram plankton i timmen, medan en valhaj med en total längd på 622 centimeter (20,4 fot) kan äta 2 763 gram i timmen.
Melendres påpekade att valhajar i Mexiko och Indonesien också matas av människor.
Dessutom, sade han, är det bättre att Oslobfiskarna förstår valhajens betydelse och tar hand om dessa varelser.
Ilano medgav dock att för att kunna ta reda på vad som är rätt eller fel måste studier genomföras på området.
”Det skulle vara bra att genomföra studier om planktonpopulationens dynamik, varför de (valhajarna) är där, tillgången på föda, vattenströmmar, identifiering av arter och täthet eller antal djurpopulationer på vecko-, månads- eller dagsbasis”, säger han.
Han betonade behovet av lämpliga förvaltningsåtgärder i området för att skydda valhajarna. (Första av 2 delar)
Källa: Sunstar